Yatzy

Hej!

Gårdagen blev inte som jag tänkt mej, vaknade med frossa och feber mitt i natten och tog en Ipren. Jag får väl skylla mig själv, satt för länge i solen i förrgår. Jag vaknade igen 06:30, (innan Hari bankade på dörren,)sa till honom att jag inte mår bra. Do you have medicin? Ja, det har jag, svarade jag. – okey, go to sleep. Jag gjorde det och vaknade 10:00, gick upp på terassen och fick mej en kopp te. Jag kikade över floden och såg att det var mycket folk där, så jag bestämde mig för att gå ner dit. Jag satte mig på en sten och jag kände en tår i ögat. Det kanske är svårt för er läsare att leva sig in i det jag upplever. Men när en gammal kvinna får gå upp emot en halvtimma för att nå floden för att tvätta, dessutom har hon med sig ett kärl på 10-15  liter plus 4 st 1,5 liters petflaskor att fylla med vatten. När det är gjort tar hon hand om sin personliga hygien för att därefter vandra 30 min tillbaka med blöt tvätt, fyllt kärl och petflaskor. Nästa dag kanske hon bara har vatten att hämta. Vi har det för g..la bra där hemma. Jag fortsätter läng floden uppströms, ser några personer som tagit ner sina kor till floden för att beta och dricka vatten.

Tar sedan stigen uppför kanten, stannar till och blickar ut över floden.

Tar sedan stigen hemåt, ser några blommor jag inte vet namnet på.

När jag kommer hem tänkte jag, ni har ju inte sett huset jag bor i från utsidan.

Efter middagen på kvällen börjar vi prata kläder. Dom tyckte att min fleecetröja var fin. Jag förklarade att när en av mina svärföräldrar dog, fick jag denna och några väldigt fins skjortor. Dom förklarade att när någondog här, så slängde man den dödes kläder och tillhörigheter i floden. Det gör man för att de som är väldigt väldigt fattiga ska få mer kläder och kanske saker som dom kan sälja och få pengar för. Väldigt väldigt fattiga skriver jag för att de som slänger tillhörigheterna är fattiga. Nog om blöta ögon. Idag var det skoldag. Ja, sön-fre 6 dagar, lördag ledig. Först hade jag klass 4, samma introduktion av internet som innan, sedan hade jag klass 6. Vi skapade ett e-postkonto åt Hari, mycket mer han vi inte då, internet strulade. När jag hade klass 7 och 8, fick en av eleverna i varje klass skapa ett konto, det var stort ska ni veta. Vi skickade iväg ett mail till lillvik@live.se vilket är min adress. När det plingade till i min telefon och jag visade dom att jag hade fått ett mail ifrån den eleven som nyss skapade kontot, hörde man ett gemensamt WOW. Det blev ytterligare ett WOW när dom såg på skärmen att jag hade  svarat på mailet. Ungefär som en annan hade sett ett UFO. Fantastiskt😃. Jag satt kvar 5 min efter skoltid och hjälpte en annan lärare som hade ett e-post konto, men visste inte hur det fungerar. Hemgång, väl hemma engagerade jag mej åt min dagbok en timma. Gick sedan upp och umgicks med dom andra. -Frank Frank, this is for your wife. Hari hade tagit fram nepalskt hemmagjort godis, som skulle vara till min fru. Jag skulle precis ta emot det då han sa -Wait wait, give your phone to my son, he take photo, och så blev det. Det är ute på Facebook, och har ni inte tryckt på gillaknappen, gör det. Han kommer bli så glad. Sonens fru hade besökt sin mor i tre dagar, och idag kom hon hem. Hon hade med sig kyckling, gissa om jag blev glad. 😃😃😃👍👍👍 Efter en vecka med ris och grönsaker, var detta en fist class food. Gick ner till mitt rum för att göra detta inlägg, men avbröts av att Hari knackade på dörren. Han ville förklara hur morgondagen ser ut. Han tittade i hörnet där jag har min ryggsäck stående, och fick syn på ett yatzy. Jag förklarade vad det var, och han sa we play yes, 😃😃 okey we play, svarade jag. Han ropade och skrattade när han fick tvåpar och stege mm. Sonen kom in, så det fick bli en runda till. Det blev ännu mer högljutt. I morgon är det festivaldag, så det är ledigt igen. Te kl.07:00 sedan marknad 07:30

Vi hörs…