Bussresa till Sirkhali

Hej!

Somnade sent igår med. Frukost vid 08:30, upp och packade ihop det sista. Skulle bi hämtad 10:00, jag gick ner 09:30 och där satt redan Bijaya och väntade på mig. Vi gick iväg för att ta en taxi till busstationen, efter 4 försök fick hon tag på en till rätt pris. Tur man har med sig någon som vet vad det ska kosta. Väl framme vid busstationen skulle hon leta reda på rätt buss, den fanns inte, var väl förmodligen någon annanstans. Bijaya gick bort till några killar som satt bakom ett bord och fick biljetten ändrad. Lyxbuss skulle jag åka. Jajamen, lyxbuss. Till viss del håller jag faktiskt med. Skinnsäten, tv fram och wifi. Ni läste rätt, wifi. Fungerade dock bara i Katmandu, men ändå. Annars skulle man kunna tro att bussen var tillverkad i slutet på 70-talet. Jag har kört bil i Rom, det är en ”baggis” kontra Katmandu. NU sitter jag på en buss som ska ta sig fram. Köer köer också åter köer. En kille hoppade av i farten och köpte vatten, no problem. När vi kom till utkanten av Katmandu fick man se en hel del av resterna från jordbävningen 2015. Vägarna är katastrofala. Jag uppskattar att bussen kom upp i en maxhastighet på ca 60km/h, men mestadels låg den mellan 30-40km/h. Jag satt jämte en UN soldier, 30 år gammal. Han berättade en del om sina uppdrag i bl.a Afghanistan. Han visade en hel del bilder från de olika uppdragen, intressant. Ett kort stopp efter halva sträckan på ca 15 min. Toa och handla för de som ville, jag tog några bilder och filmade lite.

Sedan fortsatte resan på serpentinvägar, med omkörningar som jag inte trodde gick att göra, i kuvor runt bergssidor och andra skymda ställen. Som tur var gick det ju inte så fort. Chauffören tutade minst 400 gånger på hela resan, i kurvor, vid möte och vid omkörningar. Mötte våran buss en annan buss eller lastbil där chaufförerna kände varandra, ja då kunde dom stanna och snacka nån minut, mitt på landsvägen😳, tills tutandet bakom blev för mycket. Väl framme var jag den enda som skulle av. Tog upp telefonen och skulle ringa rektorn. No connection. 😳 igen.

Gick fram till ett ställe där dom sålde något och frågade om dom kunde engelska. Dom hade telefon och connection så det löste sig. En lärare på 20-25 år kom och hämtade upp mej. Vi gick över den långa hängbron och på andra sidan hade han sin 125:a (mc) . Ni kan ju tänka er synen med mej bak på en 125:a med min ryggsäck på 95 liter och vägde ca 24kg, dagryggsäcken i handen. Det var några som såg ut så här😳. Jag är framme och familjen är jättetrevlig, fått i mej middag, tvättat av mej i kallvatten och provat ståtoaletten. Fick fundera en stund och kom på knepet. Imorgon är det min första skoldag, och jag är taggad till tusen.

Vi hörs…